Förlåt.

Förlåt. Usch, jag är dum, feg, dryg, usch. Fel, jag är FEL. Allt jag säger och gör blir fel. Jag fattar det inte, hur jag kan göra så. Förlåt. Jag ska hålla käften nästa gång. Eller det gjorde jag ju, så jag ska inte vara så sur.
Jag behöver dig. Nu, mer än någonsin. Jag behver också prata med dig, om hemska saker. Du förstår, jag orkar inte själv.
Eller jag orkar i princip ingenting just nu. Eller vill. Jag vill inte orka, men jag orkar inte vilja. Jag orkar inte bry mig om mig själv just nu. Och med det försummar jag de jag bryr mig mest om, mina bästa vänner.
Jag vill flytta, jag vill ta hand om honom. Jag vill veta vad jag kan göra, jag vill inte bara stå där, som sist, och inte kunna göra någonting, inte veta. Veta varför.
Jag hatar det här. 
Men förlåt, jag ska skärpa mig, jag ska sluta.
Jag är fel, jag behöver hjälp.
FEL, HJÄLP.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0