Still söndag
Du tror att du har problem?
Du har pojkvän, många vänner som bryr sig om dig, snällt syskon,
friska föräldrar som inte heller har gått igenom en asjobbig skilsmässa.
Men har man allt mår man nog inte bra.
Men du ska bara uppleva riktiga problem.
Skiljsmässa där pappan anklagar mamman för att ha tagit massa pengar,
och vägrar prata med henne.
Se sin pappa ligga och skaka på golvet med en blodpöl från huvudet,
samtidigt som det är bara du och din lillasyster som är vid medvetande.
Fan vad jag hatar 2 maj><
Fast egentligen ska jag ju inte klaga.
Det finns folk som har det mkt värre än mig.
Min pappa lever ju fortfarande. Ett tag till iaf><
Max ett år i guess. Fucking cellgifter som inte hjälper heller. :S
Att det ska vara så jävla svårt att fixa en medicin mot cancer, som hjälper.
Och som inte får en att må sämre av medicinen än av själva sjukdomen.
Men jag visste ju iofs från början att han inte kommer att klara det här.
Cellgifterna är bara för att köpa tid.
Jag ska typ skriva exakt vad som hände 2 maj 2007 ngn gång,
om jag orkar gå igenom det igen.
Men, visst, tyck synd om mig om du vill.
Men det hjälper varken dig eller mig.
Jag vet exakt vad som väntar nu.
Alltså, kommentarer.
"Jag finns är för dig om du behöver prata"
"Du vet att jag bryr mig"
eller bara elaka kommentarer som påpekar att jag har det bättre än den som skrev det.
Men det har jag nog inte.
Fast, iofs tror jag inte att det går att mäta.
Men vad jag än skriver så spelar det ingen roll.
Ingen läser min blogg iaf. Right?
'Cuz baby, I'm not allright when you go
I'm not fine
Please be all mine
I never want you to go
Cuz I am all yours
So please be all mine
Have I murded our love?
