Headfirst For Halos

Ibland hatar jag honom för det han säger, det verkar inte som att han tänker riktigt innan han öppnar munnen, eller i detta fall, smsar.
Mamma hade erbjudit honom att få fika med henne, Elin och mig på Vallarna på fredag,  ingen av oss trodde egentligen att han ville, eller att han ens skulle svara. Men, joodå, det skulle han.
Nej, tack. Inte med dig.
Alltså, vadfan? Sluta! ._.
Det är ju inte första gången han är... elak sen de skildes, men jag vet ju en del om deras förflutna, men jag vet inte vad som är sant eller inte. 
Men det är inte kul att ens pappa säger att han tycker att ens mamma är dum i huvudet. Och menar det.
Fast det är lite mitt fel. Jag skulle inte ha sagt vad Håkan heter i efternamn.
Inte för att pappa hade med det att göra. Men det vågar ju inte jag säga, som vanligt.
Jag vågar inte säga till pappa, inte när han säger elaka saker om mamma.
Fan, nästa gång kommer jag att börja skrika.
Låt mig skrika färdigt.
Jag tror inte att jag reagera på ett bra sätt, egentligen.
Jag blir helt tyst, stirrar tomt i luften, kan inte äta.
Inte sova, inte något.
Jag borde prata med mamma, hon har det nog rätt jobbigt.
Men hon sa iochförsig att hon inte tar åt sig. Elin vet jag inte om hon bryr sig, det är nog bara jag.
>.<

Jag vet att det finns folk som stöttar. Puss på dom<3



Jag förstår vad Under Pressure handlar om. Jag spricker snart av all press, jag har svårt för att andas.